Systrarna som prioriterar att träna

Båda jobbar heltid, är gifta, har hus och flera barn. Maha Chamoun har även ett förtroendeuppdrag som ordförande i Assyriska föreningen i Södertälje. Ändå hinner systrarna träna nästintill varje dag.

- Det går att klämma in träningen i vardagen om man vill. Visst, det krävs lite planering men så är det med allting. Vill man det så får man anstränga sig för att få det att gå runt, säger 43-åriga Maha.



Systrarnas motionsform varierar beroende på årstid. Vintertid blir det en hel del styrketräning och spinning. Nu under sommaren så är det promenader i högt tempo som gäller. Först går de några kilometer på egen hand, till och från sina jobb, och därefter några rundor på lunchrasten. Sedan på kvällen, när bägge har jobbat klart, kommit hem till sitt och lagat mat, så är det tid för deras gemensamma runda. En timme brukar det bli.

- Vi njuter av att träna, det är inget som vi gör för att vi måste utan för att vi vill och mår bra av det. Om jag inte hinner träna så orkar jag ingenting annat heller, säger 51-åriga Suheyla.

Systern fyller i:

- Kroppen behöver röra på sig, det är det den är till för. För oss har det alltid varit en självklarhet att motionera. Jag blir galen om jag inte hinner med det på ett par dagar. Och vi gör det inte för att gå ner i vikt, vi gör det för att det ger oss så mycket tillbaka – det blir nästan som ett beroende.



De poängterar att de inte tränar för att se ut på ett visst sätt. Hård träning betyder snarare att de kan äta vad de känner för – utan några som helst restriktioner. För när det gäller mat så har de ingen disciplin.

- Vi äter det vi vill ha. Mycket sött och onyttigt. Men allting med måtta, säger Maha.

­- Särskilt när man äter med Maha så bör man ha nära till något sött. För efter maten så måste hon få i sig något sött, säger Suheyla och bägge brister ut i skratt.



Suheyla och Maha har fyra respektive två barn som idag är unga vuxna. Till skillnad från småbarnstiden så är barnen idag inte beroende av att ha sina mammor ständigt omkring sig vilket underlättar för systrarna. Men även under barnens första år i livet så fanns inga ursäkter för att hoppa över träningen.

- Jag gick långa promenader varje dag när mitt första barn var några månader gammalt. Hon låg i sin barnvagn och ville hon äta så stannade jag till vid en bänk och ammade, säger Maha och fortsätter:

- Jag tycker inte det finns några ursäkter för att inte träna. Men det krävs att man har motivation, planering och kunskap.

Systern Suheyla fortsätter:

- Vi har fler systrar men de tränar sällan och vi har försökt dra med dem men de vägrar. De tycker det känns jobbigt. Det brukar vara så i början men när man har tagit sig över den första tröskeln så flyter det på.

Maha:

- Och om man saknar motivation så får man bestämma sig en dag. Bara gör det!



Text och foto: Linda Asmar


Fler bilder: